Drygt fyra år sedan Volta släpptes är nu Björk tillbaka med sin nya platta Biophilia, som varit under produktion de senaste tre åren och som sannerligen har gett resultat. Det märks att den är genomarbetad, inte bara genom musiken utan hela konceptet med Biophilia. Innan albumet släpptes officiellt lanserades en app för varje låt, med samma namn som låten själv, där personen i fråga inte bara kunde lyssna utan exempelvis även spela spel till melodin eller komponera egen musik utifrån låtens toner. Varje låt kom med extra tillägg, för att uppleva den fullt ut. Det hela blir då svårt att tolka genom att bara lyssna och det är ungefär samma visa med albumets tema. Allt från öppningslåten Moon, till Dark Matter (mörk materia), till albumets sista spår, Solstice (solstånd), är fenomen vi inte riktigt har någon kontroll över eller helt förstår oss på. Hela albumet är rätt komplext och svårt att få grepp om, vilket också faktiskt är meningen i vissa fall. Just Dark Matter är något som inte riktigt går att förklara och det är det som Björk vill visa med låten genom att göra den relativt otydlig och suddig. Eller ta Virus som handlar om en kärleksrelation mellan ett virus och en cell, viruset har en sådan attraktion till cellen att det till slut förstör det. Ganska luddigt, men varje spår i albumet har sin mening: Björks egna tolkningar av fenomenen.
Även om man inte helt greppar Björks intentioner så betyder det egentligen inte så mycket när man hör henne sjunga. Hennes gudalika röst lyfter Biophilia avsevärt och vare sig det är detaljer som korta pauser, kraftiga artikulationer eller dra ut på orden i sången lyckas hon varje gång. Det ger ytterligare liv i låten. Det kan specifikt höras i Crystalline, som även senare delen av spåret övergår till nästan techno eller dubstep, för att sedan byta riktning helt i låten efter, Dark Matter. En melankolisk, mörk låt som ger en annan ton till albumet. Blickar vi däremot på hela plattan påminner den i vissa tillfällen lite om The Antlers Hospice, fast en version där Björk har valt att blanda det mörka med andra kontraster.
Och det hörs tydligt. Björk har varit väldigt lekfull och tagit ut svängarna med Biophilia, men trots det är det fortfarande kontrollerat och spårar inte ur. I och med att hon även ger lyssnaren möjligheten att integrera sången med något som lyssnaren själv kan skapa ger hon dig tillfället att skapa din egen personliga touch av Biophilia, om du själv vill det. Men det mest imponerande är ändå att Björk lyckas hålla denna nivå och kvalitét trots att hon närmar sig 50-strecket (nu 45). Det är beundransvärt. Nej förlåt mig, det är magi.
Kevin Krooks
