INTERVJU: Carolin Börjesson

Redan som sjuåring visste Carolin att hon ville starta eget. Idag är hon 23 år och i oktober öppnades hennes vintage-butik för män – Mangle Vintage.

”Ibland tänker jag att jag är galen som gör det här. Jag jobbar jämt och det påverkar ju mitt privatliv. Men det är en frihet också, här jag får göra som jag vill. Trots att jag kanske är fast i mitt ansvar, så ger butiken mig en oändlig frihet”, säger Carolin Börjesson när vi möts i hennes butik på Götgatsbacken. Carolin är 23 år och ägare till nyöppnade Mangle Vintage, en vintage-butik för män. Butiken är inredd minimalt, med vita väggar och mörka träslag. Det är tydligt att hon tänkt efter när hon inrett, något hon lärt sig på Entreprenörskolan i Leksand där hon utbildat sig till dekoratör. När utbildningen tog slut i år bestämde hon sig för att bli egenföretagare.

”I skolan hade vi en hel del praktiker och jag kom genom det fram till vilken sorts arbetsplats jag ville vara på. Sen hittade jag mitt drömjobb, men de hade inte möjlighet att anställa mig där just då. Det klaffade inte helt enkelt. Då var jag tvungen att tänka om. Vad ska jag göra nu, ska jag skaffa ett vanligt jobb? Men så kom jag fram till att jag ville starta eget. För det har jag velat sedan jag var sju år. Lärare i skolan frågade ju alltid vad man ville blir när man blev stor. Jag ville bli tre saker, FBI-agent, krokodiljägare och egenföretagare. Jag vet inte riktigt om jag visste vad en egenföretagare var när jag var sju, men det har väl alltid varit en dröm att få göra vad och som man själv vill. I efterhand känner jag mig nöjd med att jag valde egenföretagare. Det är också ett äventyr, men inte lika farligt som de andra”, säger Carolin.

 ”Jag jobbade på en klädbutik i London i åtta månader. Där kunde man få en utskällning för vad som helst. Att öppna Mangle Vintage är lite min revansch, jag har skapat en bra arbetsplats.”

Konceptet bakom butiken är mode- och miljömedvetet för män i alla åldrar, och Carolin handplockar alla plagg i butiken. Hon åker runt i olika städer Europa och letar efter plagg som ska kännas moderna, trots att de nödvändigtvis inte är det. Namnet Mangle Vintage valdes för att hon ville ha ett kort namn som även fungerar internationellt.
”Mangle betyder ju mangel på engelska, och det passar med det jag säljer. Struket och snyggt, med skjortor som knäpps upp hela vägen och en slips och tweedkavaj till. Och så är ordet ”Man” med i också.”

För några år sedan läste Carolin modedesign på Stockholms universitet. Här började hennes intresse för herrmode växa. Hon berättar att hon alltid velat hålla på med kläder, men vill inte nyproducera. Det ledde till att hon bara säljer secondhand-kläder.
”Männens mode har inte utvecklats lika mycket som kvinnornas. Det är inte alls lika styrt av trender. Det gör det lättare att hänga med i männens mode, och hitta många fina plagg som man kan använda igen”, säger Carolin.

”Jag letar efter kläder som är stilrena i vackra material. Klassiskt, snyggt, rent och fräscht. Jag letar efter tidlösa plagg, men som stämmer överens med rådande trender.”

Hon har därför valt att i hennes butik endast sälja herrmode. Dessutom tycker hon att lokalen är för liten för att sälja båda dam och herrkläder, och samtidigt ha ett stort utbud. 
”Det finns så otroligt mycket tjejkläder, alla satsar på tjejkläder. Jag vill klä herrarna snyggt också. Jag vill att de ska kunna klä sig snyggt och miljömedvetet, utan att det ska kosta skjortan.”

 För att lätta på arbetsbördan har Carolin en anställd. Det gör att hon kan få ledig tid, något hon från början inte räknade med att få överhuvudtaget. Hon tycker att hon är en bra chef, men att vara sin egen chef är inte alltid lätt.
”Ibland kan jag bli jättetrött på mig själv. Men oftast är jag en bra chef. Jag är bra på att säga åt mig själv att jag måste ta hand om mig och inte jobba ihjäl mig. Det är en av mina starka sidor. Jag vill ju att butiken ska hålla hur länge som helst, men jag vill ju också att jag ska hålla hur länge som helst. Då fungerar det inte att jobba för mycket.”

Stödet från familj och vänner har varit viktigt och gjort att Carolin vågat följa sin dröm. Hon berättar att hennes mamma är hennes mentor och att de pratar med varandra flera gånger om dagen. Men att folk inte alltid tror på henne ger Carolin drivkraft med. Hon berättar om en person som kom in i butiken och sa att den tyckte att det var självmord att öppna en vintage-butik på Götgatan. 
Och det är en utmaning att få folk att vilja köpa secondhand-kläder, berättar Carolin. Många som kommer till Mangle Vintage har aldrig köpt begagnade kläder innan och vissa har inte ens varit inne i en secondhand-butik. Men reaktionerna hon möter är oftast positiva. 

”Det kändes extra fint när en man som aldrig i sitt liv varit inne i en secondhand-butik tidigare köpte en tröja av mig. Många blir väldigt förvånade över att kläderna är begagnade. Det är väl lite det som varit min tanke hela tiden, att visa att det finns så mycket fina kläder som man kan använda igen. Man behöver inte köpa nytt, för det finns redan plagg man kan ta vara på. Sen väljer jag ut det finaste, det som är fräscht, jag ångar och tar hand om plaggen.”

”Mina kunder är allt från sexton till sextio, och alla är mina idealkunder. Är man intresserad av mode och bryr sig om miljön är det hit man ska komma.”

Det roligaste med att öppna butiken är mötet med kunderna. Carolin berättar att hon lär sig mycket av sina kunder.
”Det finns så många med ett extremt stort klädintresse som gärna delar med sig av sina kunskaper. Jag har en kund exempelvis som samlar på manschettknappar, han är ju liksom expert på det. Och jag är fortfarande väldigt ung, och har mycket att lära mig. Då kan jag göra det av mina kunder. Jag visste inte att det fanns så många fantastiska människor i den här stan. Det kanske låter lite klyschigt.”

Hur ser framtiden ut för Carolin och Mangle Vintage? Ambitionen är stor, och så även framtidsplanen.
”Om fem år skulle jag gärna ha fler butiker, kanske börja med damkläder i en ny butik. Allt i samma koncept som jag har i butiken nu. Kanske ha en butik i en annan stad i Sverige, eller utomlands. Någon gång har jag tänkt att varför fan gör jag det här? Vad komplicerat jag gjort det för mig. Jag är ju ung, jag borde ju resa till typ Indien som alla andra i min ålder. Men samtidigt är jag ju så pass ung att om jag om fem år bestämmer mig för att jag inte vill hålla på med det här längre så kan jag ju resa då. Jag är en sådan person som alltid strävar efter utveckling. När något fungerar bra vill jag gå vidare och göra något nytt.”

Text och bild: Minna Almqvist