Det var kanske inte när Tim, 12 år gammal klev in på musikskolan i Norrtälje för att spela saxofon som allt avgjordes, men det var en definitiv början. Några år senare, i gymnasiet, skulle han träffa Rasmus Flyckt, Magnus Folkö, Emil Gustafsson och Jacob William Sjöberg. Vid det tillfället hade han övergett saxofonen för gitarren och spelade i ett annat band, men från stunden de träffades rådde det inget tvivel om vad som skulle ske. 

– Vi märkte allihopa att vi hade samma musiksmak och att idéerna var samma som ambitionerna. Så vi bestämde oss för att testa och köra några låtidéer som vi hade, och sen så blev det så himla bra direkt att vi bara har fortsatt.

 

Ambitionerna var alltså högt satta redan från början och under 2010 spenderades mycket tid i replokalen för att få ihop en demo av låten Urban Photograph. Den skulle ganska snart få uppmärksamhet på bland annat The Hype Machine och webbradiostationen Gimmie Indie. Men samtidigt var den tiden inte bara en lysande framgångssaga för Tim.

– Då jobbade jag som gitarrlärare några gånger i veckan i Täby och lite på en skola i Rotebro. Sen hade jag elever i min lägenhet och åkte hem till några elever och hade lektioner för att försöka knåpa ihop så många som möjligt så det räckte till hyra och mat, och så repade vi varje kväll. Då ville vi verkligen att det skulle bli så jäkla bra eftersom vi skulle presentera oss för skivbolag, så det handlade mest om rep. Men det gör det i och för sig fortfarande, fast nu när vi repar är vi mer fokuserade eftersom vi vet ungefär hur mycket vi behöver förbereda oss inför en spelning, istället för att repa varje dag.  

 

För tillfället befinner de sig i studion och spelar in EP nummer två utav tre. Låtskrivandet beskrivs som en smidig process där Rasmus och Emil skriver en grundlåt som de sedan skickar ut som en demo till de övriga i bandet. Alla får sedan bidra med sina egna delar innan de repar ihop slutresultatet, vilket har skapat deras kreativa men sammansvetsade sound. Tims personliga husgudar är Radiohead som han upptäckte under högstadiet. 

– Mina musikaliska influenser är mycket gitarrnördmusik som inte alls är Urban Cone över huvud taget. Det är allt från gamla bluesgitarrister som Stevie Ray Vaughan till Jonny Greenwood som är gitarrist i Radiohead. Det är mycket olika stilar, men gitarrister som är väldigt duktiga på det de gör. 

 

2011 blev året då allt det hårda jobbet började ge resultat. Efter att den första EPn var färdiginspelad började bokningarna komma och snart stod de med ett skivkontrakt från Universal Music i handen.

– I bandet så har vi väldigt höga mål och är inte rädda för att drömma om något. Vi vill nå ut med vår musik till så många som vi kan och utan att tänka stort så når man aldrig dit. Inför 2011 tänkte vi mest att vi skulle försöka få några festivalspelningar. Vi ville bland annat spela på Way Out West, och så fick vi en klubbspelning där och började jobba med Luger. Den mest överraskande händelsen under året var däremot skivkontraktet med Universal.  Det var faktiskt innan vi hade börjat kontakta skivbolag som de hörde av sig till oss, så vi bjöd in dem till spelning och sen kom de in i logen och frågade om vi ville komma på ett möte. Vi sa ja visst absolut och sen när de stängde dörren skrek vi som små flickor. Annars blev vi också väldigt paffa när vi såg att DN hade listat oss som ett av banden som tippas slå igenom 2012. 

 

Under året som har gått har Urban Cone synts i de flesta svenska musikmedier, och börjar redan nu få en ganska tydlig mediabild som ”popsnören”.

– Jag tycker att det där är helt ok, vi är ju popsnören. Indiekids har man också fått höra ganska mycket. Det enda problemet är väl om det blir för snävt mot en publik eftersom vi har en väldigt bred genre i vår musik. Vi har ju långsamma gitarrbaserade låtar samtidigt som vi har elektroniska popdansdängor och vi vill ha kvar det, så man inte bara riktar in sig på någon grupp. 

 

Förhoppningarna inför 2012 är att gagen ska öka så de kan gå plus minus noll på ett gig istället för att lägga ut pengar. Dessutom kommer den ny EPn att släppas och i studion har vissa förändringar skett. 

– Nu har vi en ny producent, men det blir väldigt mycket att vi producerar själva. Under den här tiden så har vi lärt oss mer hur vi vill låta och då är det lättare att producera själv eftersom man vet att det blir som man vill ha det. Att vi producerar mer själva kommer kanske att förändra ljudbilden lite. 

 

Text: Frida Ericsson