Att det finns en intertextualitet mellan litterära verk och låttexter är ingen nyhet; det kanske mest uppenbara exemplet är Kate Bushs Wuthering Heights som bär samma titel som Emily Brontës enda roman. Det är emellertid inte bara titeln som överensstämmer utan fortsatta allusioner finns låten igenom: Bush har antagit rollen som romanens huvudperson, Catherine, och sjunger i refrängen till sin Heathcliff. Under den 4:29 minuter långa låten får vi även följa med i deras stormiga och passionerade förhållande.

Med intertextualitet menas att ingen text är fristående utan ingår i ett större sammanhang bestående av andra texter; alla texter skrivs i en kontext och trots att dessa kan skiljas åt går de att tolka och jämföra med andra texter. Vid jämförelse kan man då hitta diverse beröringspunkter och relationer, så som allusioner, citat, travestier och imitationer.

I låten 42 av Coldplay, som enligt sångaren Chris Martin har fått sin titel från hans favoritnummer, kan man hitta en koppling till romanen Liftarens guide till galaxen. Vid en direkt fråga huruvida låten är en anspelning på boken blev svaret dock det föga hjälpsamma ”It is and it isn’t”. I boken är 42 den siffra som är svaret på ”den yttersta frågan om Livet, universum och allting”. I det här fallet kan man då börja tolka låten utifrån den litterära referensen och tillskriva sambandet (låten och romanen emellan) en större relevans än vad som egentligen finns i låten och låttexten rent konkret.

Världens mest berömda och återanvända kärlekshistoria, Shakespeares uppslitande tragedi Romeo och Julia, finner man hos bland annat Dire Straits i (den uppenbara) låten Romeo and Juliet. I strofen ”the dice was loaded from the start” avslöjas hur omöjligt deras förhållande var och hur alla tänkbara odds var emot dem, i och med rivaliteten mellan familjerna. Även i kompositionen kan man se spår av pjäsen då berättarens strofer varvas med Romeos, vilket för associationerna till dramats repliker.

Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita har gett upphov till ett flertal allusioner inom musiken, till att börja med kan Sympathy for the Devil med The Rolling Stones nämnas. I låten som kommer från albumet Beggars Banquet (1968) sjunger Mick Jagger ur ett perspektiv som kan sägas vara Djävulens, och har flera beröringspunkter med Bulgakovs mästerverk. Det skotska bandet Franz Ferdinand har låten Love And Destroy baserad på romanen, eller åtminstone inspirerad av den scen då Margarita flyger över Moskva och hämnas på sin älskares fiender. I låten berättas dels hur Margarita flyger högt över Moskvabornas himmel, dels upprepas i refrängen hennes namn samt imperativet ”Love and destroy”.     

Sångaren och låtskrivaren Robert Smith i det brittiska bandet The Cure har sagt att deras första singel Killing an Arab, ”was a short poetic attempt at condensing my impression of the key moments in L’Étranger (The Stranger) by Albert Camus”. I texten beskrivs en skottlossning på en strand där låtens berättare skjuter en arab, liksom i romanen av Camus där huvudpersonen Mersault, överväldigad av sin omgivning, skjuter en arab på stranden. Låten har ansetts vara mycket kontroversiell och rasistisk till följd av texten och har därför ändrats ett flertal gånger; då bandet under 2005 spelade på diverse festivaler i Europa blev det Kissing an Arab istället och 2006 i Royal Albert Hall, London, gjorde Smith en helt ny öppningsvers och titulerade den Killing Another.

Detta är givetvis bara ett selektivt och subjektivt urval av de litterära anspelningar som finns i låttexter; de allusioner som kan finnas att upptäcka är avhängigt lyssnarens personliga erfarenheter och referensramar. Anspelningarna kan således skiljas markant från person till person.

Signe Lundgren