Jag möter Kamen Zlatev på ett nästintill tomt Marie Laveau. En ovan syn för mig, antagligen för att jag aldrig varit här precis när det öppnar och trots att baren knappt öppnat luktar det öl.

Det är här, på Marie Laveau som Kamen Zlatev jobbar. Konstnär själv och samtidigt konststudent, musiker, klubbarrangör och kurator för Marie Laveaus galleri. En mångsysslare – fast ordet ”multitasker” känns mer passande. Ett sätt att leva som snappats upp av flertalet av Stockholms åttiotalister. Bara 23 år gammal har Kamen uppnått mycket, men å andra sidan tycker jag att det blir alltmer vanligt att se unga människor som följer sina drömmar – och faktiskt förverkligar dem också.

 

– Från jag var fjorton till nitton år höll jag på med graffiti, och det inspirerar mig fortfarande. Men jag började i klassisk målerisk tradition. Mamma är oljemålare så jag har växt upp med gamla skolan. Jag behövde bryta mig loss från det och hitta andra sätt att uttrycka mig, men spara sättet man ser på processen. Måleri handlar mer om detaljer, själva hantverket, och det försöker jag ta med mig och ta till andra medier – som film och foto. Sedan gillar jag att göra musik också, att släppa en EP med konceptuell electronica med snyggt omslag är nästa projekt, berättar Kamen när vi slagit oss ned vid ett bord i ena hörnet.

 

För Kamen är det självklart att han ägnar sig åt konst, men det finns olika svar till varför han gör det.

– Det pessimistiska svaret är att konsten är min terapi och på något sätt självförverkligande, eller självbekräftade. Och det positiva svaret är att man får jobba på många olika sätt, och det är ett tillfredsställande sätt att ventilera i förhoppning att andra ser den ansträngning man gjort.


Kamen går andra året på konstlinjen på konstfack. Skolan är mån om att eleverna får erfarenheter från arbetslivet så det går bra att kombinera studierna med arbetet på galleriet.

– På Konstfack lever man i någon sorts fantasi, där allt sker i teorin. Marie Laveau blir verklighetsförankringen, här är allt praktiskt. Här har jag fria tyglar.

 

Marie Laveau öppnar och långsamt fylls lokalen av fler och fler människor. Ljudvolymen blir högre men Kamen verkar inte störas alls av det konstanta sorlet. Han tar fram sin dator och visar mig en av filmerna han gjort medan han smiter och hälsar på några vänner i baren. Filmen, som var ett examensarbete, är uppbyggt av många lager av olika klipp, som sedan gjorts mer transparenta och lagts ihop. Man kan uttyda att vi i filmen åker in i en stad, silhuetterna från bebyggelse och en räls. Eller är det en väg?

Det är båda upplyser Kamen mig om. Och dessutom massa olika vägar och rälsar.

Hans senaste utställning är en utveckling på denna film. Utställningen, According to Google, visades på Marie Laveaus galleri. Denna gång var det bilder som ställdes ut, egentligen tusentals bilder. Verken kallar han fragment av en kollektiv åsikt.

 

– Varje verk är de hundra första bilderna som dök upp på google när jag sökte efter ett specifikt ord. Jag har sedan tagit de bilderna, centrerat dem och ändrat opaciteten så alla är lika genomskinliga. Verket är döpt efter ordet, och jag har med verken fått fram kollektiva tolkningar av ett universellt ord. Filmen Enter the void gav mig de första orden, i den finns ett kasino som heter Sex, money and power. Jag kunde egentligen inte styra över hur verket skulle se ut. Jag tror att man behöver fokusera på processen, man kan inte alltid tänka i visioner. Om man fokuserar på processen blir resultatet en överraskning.

 

Vi lämnar baren och går de cirka trettio meterna in i galleriet. Samma trettio meter som galleriets publik brukar gå. Det finns nämligen ingen ”speciell” publik eller målgrupp för galleriet, då publiken trillar in från Marie Laveaus restaurang och nattklubb. Att publiken är så heterogen skapar en utmaning och gör det spännande att jobba tycker Kamen.

– Det gör att man ställer fler frågor, hur kan man locka hit folk, och det gör rummet med levande – man kommunicerar mer helt enkelt mer.

 

Kamen är även med och driver klubben Kundtjänst som har sina fester på Marie Laveau. Kundtjänst är kanske mer ett koncept än en klubb, där nattliv möter konstscen.

– Vi jobbar kombinerat, så varje gång det är vernissage är det också klubb. För att knyta ihop konsten med klubben har vi installationer på nedervåningen där festen är, så det blir en naturlig övergång från galleriet till klubb.

 

Som kurator för galleriet ansvarar han för alla utställningar. Att hitta konstnärer som vill ställa ut är inte helt lätt.

– Stockholms konstvärld är väldigt liten. Så det blir naturligt så att de konstnärer som ställer ut på något sätt är folk i min närhet. Det kan vara någon jag känner, men jag ber vänner att rekommendera konstnärer. Jag går också på alla vernissager på konsthögskolorna så att jag har koll på vad som finns, jag försöker hålla koll på vilka som är på väg upp helt enkelt. Jag försöker att hitta saker som andra inte ser. Jag hittade en kille som fotograferade datorkomponenter i närbild. Det var hur häftiga bilder som helst. Killen som fotograferat hade bara gjort det som en hobby, han är nog inte medveten om att det han skapat är konst.

Kamen Zlatevs konst finns på: www.kamenzlatev.com

 

Text: Minna Almqvist