Minimarket
Ljuset dämpas inne på Berns och Rossy de Palma kliver dramatiskt ut, som en trolldam, framförandes en typ av slöjdans medan hennes assistent följer bakom och plockar upp jacka efter jacka som hon slängt på golvet. Trollkarlen Houdini och Vaudeville är inspirationen, och i enlighet med den är det ett spektakel av blandade akter vi får se. Lager-på-lager, långa längder, skira chiffon-byxor broderade med paljetter och långa halsdukar med stora tofsar i en färgskala i mörkgrönt, rostrött och ochra-gult. Några looks visas och sedan klev vår trolldam ut återigen – denna gång för att såga itu en kvinna i lådan. Fler looks visasoch de följer i samma stil. ”How to Bend a Fork” (kollektionens namn) kommer till sitt slut då svärdsslukerskan först slukar en blomma, sedan ett svärd, för att tillsist ta en galge som hon böjer till ett hjärta. Minimarkets designfilosofi är baserad på sagor som ska gå hand i hand med kläderna. Sagan bakom kollektionen framfördes här, och det var ett blandat spektake

Josefin Strid
Josefin Strid och hennes team valde att se tillbaka till förra säsongen, läsa recensioner kring det och reflektera när de skapade höstkollektionen. Efter en resa till New York var det klart: hennes mål med kollektionen blev att utforska maskulinitet och hur hon kunde manipulera det. Endast herrkläder skickades ut på catwalken i Kungsträdgården. ”Layers” var titeln, temat och stylingen. Skräddade skjortar i flygande, glänsande silke liknar en avslappnad uniform. Det är endast män som går på catwalken, men kläderna känns inte begränsade enbart till män. De skulle klä en kvinna lika bra, vilket Josefin själv visar när hon tar en sväng med modellerna i slutet. Små detaljer som skiftande längd i fållen och hattar, beskrivna som ”tanthattar” av någon, förhöjer kollektionen effektivt. Färgerna går i lysande rött till djup, indragande blå. Ödmjukheten i silhuetterna, och framförallt i skapandet från Strids sida, gör detta till en av de mest framstående kollektionerna som visats i Stockholm denna säsong.

Hernández Cornet
Repetition var basen för Ana Henández höstkollektion. Titeln den bär är ”Déjà-vu” (”redan sett”) – fenomenet och känslan kring det redan sedda och upplevda. Långa längder, raka linjer och återhållsam detaljering låter hantverket tala helt och hållet för sig självt. Det är den ultimata minimalismen. Tjockt ylle och skräddat läder varvas. Olika varianter görs av varje look, med skiftningar i färg och små tweaks, och det är en underlig känsla av att man har sett det tidigare som översköljer en. I en bransch som konstant strävar efter det nya är det ett intressant val av koncept. Även sett till den postmoderna eran tycks allting ha en referens till det förgångna och ”redan sedda”. Det är en väldig ren kollektion, och fokuset som Ana Hernández hyser är beundransvärt.

Tiger of Sweden
Tältet i Kungsträdgården fylls och stämningen är hög. En hel rad svenska kändisar flockas och fyller upp första raden tillsammans med modepressen. Det är dags för Tiger of Sweden och slutet på modeveckan. Plasten dras av den vita catwalken och ut kliver Frida Gustavsson och Jacob Coupe, marscherandes sida vid sida, och öppnar visningen. På matten under deras fötter ser vi deras fotspår. Alla modeller har doppat skorna i färg innan de kliver ut och matten fylls snabbt av märken i orange, vinrött och blått. Stockholm i relation till Berlin – känslan mellan städerna – är vad de vill förmedla och kollektionen bär titeln ”New Heroes”. Den mörkare, tuffare Berlin-natten kontrasteras mot en ljusare och mjukare Stockholmsdag.

 

Text: Katarina Jansdottir
Foto: Kristian Löveborg/Mercedesbenzfashionweek.se