Annizeth försvann ner till Trädgården redan vid fyra, hon skulle nämligen jobba i dörren hela kvällen så jag fick skaffa andra vänner. Mötte upp Elsa och Alice!

Timmen efter Annizeth var även vi på plats! Titta va fina skyltarna vi gjorde blev. Superproffsigt.

Balkongen var fylld av en hel drös människor som fanns på plats tidigt för att gratta Jakob på hans 32-årsdag. Lpp grattade med en get som vi döpte till något hemligt….

De hade gjort jättefint på den utbyggda terrassen.

Snygga tjejer!

Nakna killar och fri bar. Fredagen kunde inte startat bättre.

Vi träffade på nästan alla vi känner under öppningshelgen, som Mini och Lisa.

Emelie och Kalle som lirade skivor tillsammans.

och ca hälften av alla dehär människorna.

Jag spexade med Elon…

som var bättre än mig på lustiga miner.

Men roligast av allt var såklart att få spela skivor!

Fick ihop ett riktigt skönt dansgolv precis bakom oss. Tack för all pepp, hoppas vi lirar där snart igen.

Men Trädgården, vi ses redan ikväll igen. Tack för en superfin öppningshelg!

Men först en sväng förbi nästa stora sommarpremiär, F12!!
Imorgon är ledig dag och ikväll har vi mycket att fira. Hoppas vi ses i minglet

Puss // LPP

Pictures from the amaizing opening weekend at Trädgården.

En sån där morgon då man bara vill stanna i sängen och man låtsas som att larmet inte ringer på telefonen…. just en sådan morgon hade jag idag. Masade mig ändå upp och blev genast på bättre humör då jag satte på datorn.
Duktigaste Anna Ileby hade gjort ett superfint porträtt av mig, vad kan väl vara en större komplimang än att bli avritad…?

Sjukt snygg blev jag dessutom.  LIKE på den.

Puss // Louise

Anna Ileby made a portrait of Louise. Check out her blog, super talanted artist!

van de Wijdevens skulpturer skildrar det köttsliga och sexualiserade med mjuka linjer, poppiga pastellfärger och skinande plast. De snirklar och böjer sig, vrider sig, vecklar ut sig, och böljar ut över gallerigolvet. Men det som till en början ser ut som enbart surrealistiska skapelser visar sig snart vara betydligt mer sensuella. Springorna blir till kön, hålen blir till kroppsöppningar, vecken blir till hud, bubblorna till kroppsvätskor.

I Measure for Pleasure hänger två överdimensionerade munnar ned från taket. De båda munnarna är öppna och tungorna sträcker sig mot varandra. Stora, tunga droppar av saliv rinner från tungorna ned mot golvet. I Superhead utvecklas en böljande rosa penis till en stjärt, till en våg av saliv, till en klitoris. I FCUK skjuter en svart revolver ut bokstäverna FCUK. Det är svårt att inte läsa FUCK, även om det inte är det som står. Det sexuella är aldrig explicit i van de Wijdevens skulpturer, det är dolt i springor och håligheter, dolt bakom skinande plast. Det är upp till betraktaren att se det, att se den böljande plasten bli till hud, att se FCUK bli FUCK, att se det surrealistiska bli realistiskt.

Samma sak med van der Eerdens teckningar, men här döljer sig det sensuella och smutsiga bakom enkla blyertsteckningar och geometriska former. Till skillnad från van de Wijdevens poppiga pastellfärger innehåller van der Eerdens bilder mer svärta. Här samsas nakna kroppar med städer och djur, kaos med kubism, skräck med sensualism. van der Eerden har skapat bilder av våldtäkter, städer i kaos, kroppsdelar, surrealistiska sagor, geometriska former. Det är mestadels små teckningar i blyerts, tusch eller vattenfärger, vissa på kollegieblockspapper eller kartong. Det uppstår ett samspel mellan den råa enkelheten i van der Eerdens bilder och den skinande ytan bland van de Wijdevens stiliserade skulpturer. De både kontrasterar och kompletterar varandra och på så vis skänker varandra en ytterligare betydelse. Det är på ytan två vitt skilda konstnärskap, men de delar det subtilt suggestiva, det sexuella, det smutsiga. De är båda dirty by nature.

Utställningen visas på Nieuw Dakota, Amsterdam fram till 1 juni.

Text: Sonja Nettelbladt

Åkte hit i måndags och kommer hem på tors!

Hon har själv programmerat sidan och sköter det tekniska samtidigt som hon är ansvarig för marknadsföringen och allt skrivande. Tillsammans med Molly, den andra skaparhalvan, som står för fotona, redigeringen kontakten, driver de fotobloggen som visar upp ”folk som berikar kulturen och medieklimatet positivt.”

– I Sverige känns det som att finns väldigt många personer som gör kreativa grejer i olika områden med hög kvalitet men som kanske inte är så bra på att promotea sig själva, säger Molly.

RealShoot är till för att visa upp just dessa människor. En slags portal med personer som gör intressanta saker av kvalitet. Det handlar dels om officiella personer, så som artister men också mycket om att visa upp folk som ”är mer bakom”, som Felicia och Molly beskriver det. Bokare, skribenter, arrangörer. Fokus ska hela tiden ligga på personen och vad den gör, vilket också kan kopplas till hur tjejerna har valt att inte retuschera bilderna mer än i ljussättningen. Sidan är även till för modeintresserade som ska kunna få inspiration, men i motsats till street fashion handlar det som sagt mer om personerna som fotas än deras klädstil. ”We love real people, real people doing real things” är RealShoot’s slogan.

Felicia och Molly började planera för sidan någon gång före jul i vintras och har sedan dess jobbat på idén och bestämt varandras arbetsområden. Felicia har alltid skrivit. Hon hade ett av Sveriges största fanzine från att hon var sjutton år till tjugoett. Nu driver hon musiksidan First Up parallellt med RealShoot. Molly som står för sidans foton har alltid fotat men är också aktiv konstnär, vilket hon tror har bidragit till hennes bildseende. Med olika bakgrunder och arbetsuppgifter kompletterar de varandra.

– Det är skönt att vi så ofta tänker likadant. Om Molly till exempel säger att hon tänkt en viss ordning på några foton så jag redan lagt dem i samma ordning, säger Felicia.

Sidan har inte funnits längre än några veckor men de har redan fått läsare från flera olika delar av världen. Tanken är att den senare även ska omfatta personer i andra länder och därför har de valt att skriva på engelska. Första steget blir dock att skapa en plattform i fler städer i Sverige, vilket Felicia och Molly planerar att göra i sommar då de ska jobba med sidan i Göteborg och Malmö. RealShoot utökas fortfarande och i framtiden kommer de bland annat också att jobba mer med pressbilder.

– Vi har ett ständigt tänk framåt. Om vi kommer på en ny idé så pratar vi om det håller det öppet. Jobbar man kreativt så kan man nog inte hålla någonting statiskt.

Sidan fungerar även som en slags mötesplats för de kreativa personer som fotas. Någon som precis ska släppa sin första skiva kan hitta en konstnär som kan göra skivfodralet.

– Det roligaste skulle vara att träffa någon som säger ”vi hittade den här konstnären på er sida” eller ”jag hittade den här tjejen som rappade på er sida”. Att folk hittar varandra och kan ha användning av varandra kreativt, säger Molly.

Felicia tillägger skattandes:

– Som en liten samling! Typ ”Här är våra hockeykort! Använd dem!”

http://www.realshoot.net

Johanna Gafvelin

tårta måste man ha sista dagen i skolan

Emma gillar sånt!

Janne inspekterar Ninjas armar

Jag fick sitta mittemot den här

sen kollade vi på gamla bilder och filmer och sen höll rektorn en tal som ingen lyssnade på

sen fick vi blommor och ett kort, den här bilden på mig och Janne ska jag rama in

jag tror att Janne symboliserar den ledsna ensamma hunden?

Karin och Jonas

Helena sa att hon bar rosa för att matcha mitt hår, jag undrar om det stämmer

åh alltså <3

Hej Dan

det är många kameror framme när man går i en fotoklass

som sagt

dom bästa rödhåringarna jag vet

matdags

Jonas är hemlig

värsta fina färgkombon

det regnade endel så vissa satt inne

efterrätt och massa mumin muggar!

Ninja var min handmodell

den självklara koppen för Dan

Ida

väldigt bra/god torsdag